”För mig handlar det mycket om energi och driv och se möjligheter.”

I år fyller Montico 25 år och vi har pratat med några av våra medarbetare för att höra hur deras tid på Montico har varit. Energiknippet Kristina Aronsson är numera platschef och kundansvarig i Mjölby men har haft flera andra roller under sina 13 år på Montico.

Hur kommer det sig att du började på Montico?

Efter att ha jobbat 28 år på Försäkringskassan så startade min resa på Montico med att jag skickade in ett brev med egentligen bara information om mig själv, jag sökte inte något jobb. Efter en kort tid så ringde det från Montico med fråga om jag var intresserad av en tjänst som bemanningsansvarig, det som heter konsultchef idag. Jag har ingen industribakgrund så jag visste egentligen inte vad det handlade om men kände att ”hur många gånger händer det sådant här” så jag fick komma på anställningsintervju där Ari Gudmundsson satt med och intervjuade mig och jag fick jobbet. Detta var juli/aug år 2008. Det kändes som ett stort kliv efter så lång tid på Försäkringskassan.

Vad gjorde du som bemanningsansvarig?

Jag och Ari jobbade tillsammans och det var en mycket givande och lärorik tid. Väldigt roligt att jobba med bemanning, snabba beslut och hanteringar av tillsättning av konsulter till olika företag. Sedan sjönk konjunkturen i botten och jag tänkte att nu får jag gå tillbaka till Försäkringskassan för vi hade inte så mycket bemanningsuppdrag kvar. Men då fick jag möjlighet att bli utbildningssamordnare på vår utbildningsenhet i Eksjö där jag även hade personalansvar. Jag jobbade i flera år där som samordnare för industriutbildningen. Väldigt härliga år där vi hade ett mycket bra samarbete med Arbetsförmedlingen och jag jobbade mycket tillsammans med rektorn och lärarna på gymnasiet. Vi hade nästan 100 elever inne i Eksjö.

Sedan fick du en annan roll?

Ja, efter jobbet som utbildningssamordnare i Eksjö fick jag möjlighet att bli regionchef för våra utbildningar i Eksjö, Oskarshamn, Vimmerby, Västervik, Motala och en tid även i Norrköping. Det jobbade jag med i flera år också. Efter det blev jag erbjuden att jobba som kundansvarig mot Arbetsförmedlingen och företag för hela Östergötland. Detta handlade om att upparbeta samarbete med Arbetsförmedlingen, utbildningarna, vår bemanning, företagen i Östergötland och viss del i Småland, främst Tranås. Jag var också delaktig i Tranås Vux Industriutbildning som vi hade på huvudkontoret i Tranås.

Vad gör du nu?

Sedan 2020 är jag platschef med ansvar företagskontakter/APL i Mjölby där jag har ett nära samarbete med vår bemanning och matchningstjänster. Vi har idag Arbetsmarknadsutbildning inom Industriteknik samt Komvux inom industri. Det har kommit igång ordentligt de senaste månaderna med företagen som behöver anställa. Så många av våra elever går ut i jobb och flera genom vår bemanning.

Har du något särskilt minne du vill dela med dig av?

Det har hunnit hända mycket under mina 13 år. Men en speciell händelse som jag kan nämna är när jag under 2019 kontaktade Arbetsförmedlingens chef i Mjölby/Motala och tog upp möjligheten att kunna samarbeta genom att skräddarsy industriutbildningen mot olika industriföretag i Östergötland. De skulle hyra in genom vår bemanning och därefter ha möjlighet att ta över eleverna. Han tyckte det var en kanonidé och funderade på hur vi kunde få till det utifrån befintligt avtal och han kom fram till att Snabbspår var en väg. Sagt och gjort, togs ett avtal fram där han, jag och företagen skrev på. Jag hämtade avtalen och åkte runt till företagen som ville vara med och fick underskrifter. Jag vet att han fick åka upp till Arbetsförmedlingen centralt i Stockholm för att berätta om denna form av samarbete. Idag finns det med som en del i Monticos avtal med Arbetsförmedlingen, det som vi kallar Rekryteringsutbildning. Det känns fantastiskt roligt att vi varit med från början till denna form av utbildning.

Min resa på Montico har varit och är fortfarande mycket intressant och utvecklande och jag har lärt mig och lär mig fortfarande så mycket. För mig handlar det mycket om energi och driv och se möjligheter. Det bästa jag vet, som värmer in i hjärtat, är när vi har en elev som lär sig svetsa eller mot CNC och utvecklas inne på utbildningen, får självförtroende och går ut i jobb. Då har vi gjort skillnad och skapat nya förutsättningar för individens framtid.